Ben ben ben.
Det är benen som tar mig fram varje dag, backe upp backe ner.
Vilar när jag degar i stolen på jobbet.
Sviker inte på fredagmornar när jag behöver kötta dem som bäst.
Är alltid peppade på måndagspumpen.
Håller tempo brevid fotbolls-David när vi löper ihop på lunchen.

Naej, man får fan inte vara missnöjd. Man får fan vara nöjd, stolt.
Vilka jävla kämpar!

De har (hittills..!!) denna vecka tagit mig igenom en fredagsspinning följt av cykling lör-sön,
pump måndagkväll och löpning tisdag lunch.
Visst har jag varit lite snälla mot dem och inte tvingat dem maxa varje dag.
Men de sviker iaf inte, de biter ihop, köttar tills det svider.

Bless 'em!