Det är ju rätt skönt att ligga så. Bara rakt upp och ner. Ingen störs av att man e bakis. Har ångest. Inser att man har pajat julstjärnan i frustration när man skulle dra ner gardinen (ja mamma, jag har lagat den - IGEN.). Och när man inser att Aladdin-filmen tog ÄNNU längre tid på sig att laddas ner så börjar man känna sig lite så där ensam. Lite kramig. Eller nåt. Tur att Kiki kan se in i min lilla lya då, för hon ringde precis och ville gå promenad. Och snön, solen och fina rexlektioner på byggnaden mitt emot gjorde att jag inte kunde säga nej. Lät mysigt! Så here we go, borsta av bakismodeet!