Lyssnar på Lenny Kravitz - Fly away på bussen och man önskar att vingarna trycks fram genom ryggen och tar en ut genom bussdörren, bort från skrikande ungar och blöta bussgolv. Så jag kan vara där uppe och titta ner på de små människorna som allt bara blir fel med, se på dem och vända ryggen till och skita i det. Låta dem SE att jag flyger iväg och inte ser dem. De är små för mig. Små. Små så in i helvete.

Sen kommer verkligheten tillbaka till en som en disktrasa i ansiktet. Jävlaskithelvete. Det är för mycket skit som kommer samtidigt och jag kan inte hantera det, inte sortera allt som studsar emot en.