Haha.. asså jag och min tur. Nu sitter jag här helt förstoppad i halsen och tryck över hela huvet. Mår som en prutt helt enkelt! Och självklart har jag ett vick imorn bitti, 06:45 och som det alltid ser ut så är det o-jävla-möjligt att hitta nån som kan ta ens klass. Jag har börjat härja runt, ringa och messa massa människor som "borde kunna" enligt folk. Jaha. Jag vet hur det kommer bli. Klockan 15 börjar paniken smyga på, hjärtat slår lite extra, numrena till folk börjar sina, man börjar tänka "tänk OM, tänk OM.." men biter sig i läppen. Nej vafan NÅN måste ju kunna hjälpa en! Klockan 18 är paniken framme, man kan inte fokusera, monsterstressad, svetten rinner i pannan, hjärtat håller på å karatesparka sig ur bröstkorgen, man kan inte vara still, måste pilla på grejer och gå runt. Klockan 21 är man på bristningsgränsen att riva av sig kalufsen. Eller så har det sista gnutta hoppet runnit ur en och man har kommit till det hopplösa stadiet. Man ger upp. Går hem, stoppar i sig en c-vitamin, lägger sig under täcket, hoppas på det bästa, går upp 06.00 dagen efter och hoppas arslet sitter kvar på spinningcykeln genom feberdimman.