Okej. Men hur ska det då kännas idag? Var det jag en gång kände bara ren tonårsförälskelse? Hur vet man nu att man är kär? Jag har alltid tänkt att man bah känner det när det väl kommer! Men är det verkligen så? När man blir äldre, handlar kärleken mer om att trivas ihop med någon, att känna trygghet eller att kunna skratta ihop? Att säkra en framtid ihop, tro att man inte kan hitta någon bättre eller bara för att slippa vara ensam? Kanske har det blivit bekvämt att ha någon man känner utan och innan och det förutsägbara livet blir bara en trygg vardag att komma hem till? Vad vet jag.. men det jag vet är att jag vill ha blixt och dunder! Jag vill känna den personen nära mig hela tiden, vill klämma och krama och bita på.. 

Vid det här laget vet man vilka vänner man älskar och vill ha i sitt liv. De ovärda vännerna faller ju ur ens världsbild förr eller senare iaf..När vet man när man är kär i en person? Ska det också ta 21 år? Eller mer..?

Annicka Norlin skrev att hon var trött på hur folk missbrukat ordet kärlek till vem som helst och att hon vill höra de tre orden ca 3 ggr under en livstid. Hon vill känna att hon har kämpat för att förtjäna de orden. När man då får höra det ser man nog ett starkt gudaljus bakom den personen, hos gosskören klämma på utav helvete och vinden viner i ens hår likt Carolas fångad av en stormvind och man har aldrig varit snyggare än just det ögonblicket. Hm. Det vore nåt.

Annicka sa även att hon inte tänker förklara sin kärlek för någon förrän hon hittat nya ord, ett substitut för "jag älskar dig". Jag väntar på den dagen Annicka och var vänlig och bifoga en manual så man hajar hur det här alla snackar om funkar och känns egentligen..