Heal him.
Sitter med ett glas vin, ätit upp sushin och kollar på Jacksons minnesceremoni. Just nu uppträder typ 30 pers med låten We are the world. Hade jag inte tyckts så synd om hans barn som måste vara med på massa galej trots att deras pappa gått bort så hade jag fått rysningar. Undrar varför så många artister och familjemedlemmar har solglasögon på sig? Kanske är det ytterligare ett sätt att hylla Michael eftersom han bar sådana jämt. En intressant iakttagelse är att hela syskonskaran på något sätt skyler sitt ansikte, antingen genom solglasögonen eller hattar. Nu är det bara att vänta på osläppta låtar med Michael, som hände med bla Elvis som det jämförs så mycket med?
Syskonskaran håller korta tal om hur mkt de älskar Michael och tackar för all uppvaktning. Hans dotter får ur sig ett par ord om att han varit den bästa pappan i världen. Kistan rullas ut under applåder och lyckliga, leende barnbilder visas på stora skärmen. Ljuset släcks och strålkastarljuset lyser mot en tom mick på scenen.
Fin minnesceremoni även om jag önskade lite mer äkthet, blev en hel del amerikanskt plastprat. Vevande händer till Heal the world och barnkörer på scenen. Så väldigt amerikanskt. Så väldigt Michael Jackson iofs. Många bra saker sades ikväll av olika talare, mycket som tåls att funderas över angående Michael. Att när han väl går bort så uppvaktas han och alla sprudlar av vackra ord att säga om stjärnan. Men under hans levande tid var han skvallerpressens grillbit och som en av hans bröder sa: hur mycket smärta i ett liv kan en person klara av?
Tv4 håller dokumentärer hela dagen in på natten med stjärnan. Just nu börjar dokumentären om Dangerous-turnén. Det var som jag visste; det är Michaels uppträdande man får rysningar av. Hans äkthet. Honom.
Kommentarer
Trackback
