Ett stycke fundering.
Ungefär så här ser man ut när man lämnar något och börjar närma sig något annat.
(hysteriskt skratt)
Iaf i min värld. Satt fast i möte på jobbet ngn timme, ramlar ut i totalt asgarv av blodsockerfall, vinglar ut ur byggnaden med en makrillsburk i högsta hugg och alla trodde jag skulle spilla ut makrillen i min chefs unges barnstol. Tur att man har manners.
Vad jag lämnar? En kaos-dammig lghet med rastlös hamster och halvdöda, lessna blommor och en cykel-uppkörning som ligger och gnyr (men framförallt stressar) i bakhuvudet.
Vad jag närmar mig? Gos, kramar, ett annat landskap, rolig spelning och mer kramar. Längtar.
Kommentarer
Trackback
